Vi närmar oss...
... Studenten 2007 med stormsteg! Det är inte mycket annat tankarna kretsar kring i nuläget måste jag säga... Visst finns det saker som flyger förbi i huvet och kan verka intressanta, men det mest relevanta är studenten.
På ett sätt är det konstigt, och på ett annat inte. Vad är det för en grej egentligen? Ha på sig vit klänning, mössa, dricka champagne i parken, åka flak, träffa släkt och svänga sina lurviga på Cirkus.
Å andra sidan så ska vi fira att vi har gått i skolan 12 år och nu är vi äntligen klara. Det är sista gången i livet man vet att "alla" finns där, det är sista kvällen med gänget. Även om man nu lyckats kirra vänner utanför skola och hit och dit så har man ju ändå dragits med det där packet till och från i tre år eller mer, och det är klart att man kommer att sakna vissa. Och visst så suger det till i magen när man tänker på att man kanske inte ens får se vissa igen... Och på ett annat sätt så känner man sig förväntansfull inför allt nytt som kommer hända. Inför sommaren och inför framtiden. Ny piercing, P&L, Buller, nya jobbet, Barcelona, kanske ett stadgat jobb, kanske egen lägenhet, bartenderutbildning, kanske åka utomlands...
Men mest av allt så skrämmer jag mig. Jag har ingen aning om vem jag är, vad jag vill eller vart jag vill hamna i slutändan. Kanske är vanlig hederlig studentångest , men jag försöker att inte tänka så mycket på det.
Hursomhelst så har det här varit tre otroligt roliga år, och om inte annat väldigt händelserika. Allt man lärt sig, upplevt och tagit sig igenom. Stora prov, kärlekar, körkort, första krogrundan, NT-show, tidningsskandalen, roliga kurser, långa kurser, konstiga lärare, roliga lärare, äckliga luncher, långa håltimmar, studentskivor och bakisdagar i skolan, ja listan kan göras oändligt lång.
Nu är vi iallafall här. Det som återstår är studentlunchen och själva studentdagen. Och klart ska den firas som om det vore den lyckligaste dagen i ens liv. Den inträffar ju bara en gång.
På ett sätt är det konstigt, och på ett annat inte. Vad är det för en grej egentligen? Ha på sig vit klänning, mössa, dricka champagne i parken, åka flak, träffa släkt och svänga sina lurviga på Cirkus.
Å andra sidan så ska vi fira att vi har gått i skolan 12 år och nu är vi äntligen klara. Det är sista gången i livet man vet att "alla" finns där, det är sista kvällen med gänget. Även om man nu lyckats kirra vänner utanför skola och hit och dit så har man ju ändå dragits med det där packet till och från i tre år eller mer, och det är klart att man kommer att sakna vissa. Och visst så suger det till i magen när man tänker på att man kanske inte ens får se vissa igen... Och på ett annat sätt så känner man sig förväntansfull inför allt nytt som kommer hända. Inför sommaren och inför framtiden. Ny piercing, P&L, Buller, nya jobbet, Barcelona, kanske ett stadgat jobb, kanske egen lägenhet, bartenderutbildning, kanske åka utomlands...
Men mest av allt så skrämmer jag mig. Jag har ingen aning om vem jag är, vad jag vill eller vart jag vill hamna i slutändan. Kanske är vanlig hederlig studentångest , men jag försöker att inte tänka så mycket på det.
Hursomhelst så har det här varit tre otroligt roliga år, och om inte annat väldigt händelserika. Allt man lärt sig, upplevt och tagit sig igenom. Stora prov, kärlekar, körkort, första krogrundan, NT-show, tidningsskandalen, roliga kurser, långa kurser, konstiga lärare, roliga lärare, äckliga luncher, långa håltimmar, studentskivor och bakisdagar i skolan, ja listan kan göras oändligt lång.
Nu är vi iallafall här. Det som återstår är studentlunchen och själva studentdagen. Och klart ska den firas som om det vore den lyckligaste dagen i ens liv. Den inträffar ju bara en gång.
Kommentarer
Trackback