Therese

När jag kom hem från skolan laddade jag på iPoden med årets schlagerfavoriter, drog på mig träningskläder och tog mig en joggingrunda i eftermiddagssolen. Det var så sjukt härligt och helt utan press. För att jag ville och det var förbannat skönt. I slutet, i allra finaste solskenet, på Edsviken ser jag plötsligt 240:n som heter MAR nånting. Och där sitter Han. I pilotbrillor och skinnjacka. Han har hög musik, gasar på och kör om mig där jag springer. Han kör upp alvägen, antar att han ska till Mattias. Men nej, han stannar inte där. Vad gjorde han då här nere? Får nog aldrg veta. Och det konstigaste var att jag fem minuter senare fick ett sms från Honom. Första gången på säkert åtta månader som han tar kontakt med mig.
Sån tur har man inte.

Jag vill lämna det som var
Vågar Du, vågar jag