Therese

Jag har verkligen inte känt för att blogga på "jättelänge", jag gjorde det nyss, och nu gör jag det inte. Men jag tänker göra det ändå.
Igår umgicks jag en himla massa med Balle & Karin. Vi hade stört kul mest hela tiden och garvade i stooora mängder åt precis allt och ingenting. Efter skolan var vi in en sväng till stan o Balle shoppa lite o så åt vi middag också.
Sen var på inflyttningsfika hos Efe. Haha. Plockade upp Calle på vägen dit också. Jag tror att han var färdig för psyket efter kanske fem minuter i bilen. Haha. Stackare, och sen fick han genomlida en hel tjejkväll på det också. Han funderade dock på om det var en merit man kunde skriva i sitt cv ; "klarar man en hel tjejkväll klarar man vad som helst".
Nåväl. Idag skulle jag egentligen åkt med brudarna in til stan och fikat. Men jag var så jävla trött imorse och kände att projektarbetet borde prioriteras så det blev inget av de för min del. Men iallafall, jag var och jobbade iförmiddags. Det gick jättebra! Såg ut att fungera och dansen är så cool. Jag är ganska duktig på att göra danser har jag kommit på. Det gäller bara att lita på sin egen kreativa förmåga. Jag har varit mycket för att kopiera, men nu har jag tagit steget fullt ut och gör allt själv.
Sen var jag och mamma på en liten shoppingtur både i Stinsen och centrum. Det blev en klänning och, finally, ett par pumps. Ett par svarta i lack med rundad tå. Mums I love them!
Nästa fredag är det Banditfest på HardRock-café, det ska bli tokigt kul! Rätt många som ska ut då och det är nog det bästa av allt.
Mer då? Kvällen har hittills spenderats i soffan med Sex and the city och lite godis. Jag gillar den serien. Haha, bättre sent än aldrig.
Och så var det ju det här med kärleken. Det jag hade tänkt skriva om från början. Det jag tänkt skriva om så många gånger men alltid fegat ur och gått som mest halva vägen. Och det som bryr mig mest är om det är en fix-ide jag har, om jag är sjuk i huvudet, eller om jag är kär på riktigt? Och det går inte ens att ta reda på.
I påsk åker jag till Frankrike. Bara jag tänker tanken så svämmar hjärnan över med minnen, och jag kan inte låta bli att undra, hur fan kommer det bli när jag väl är där? Hur kommer det att kännas sitta bredvid mamma och pappa i flygplanet? Hur kommer det kännas att bara ha en mobil och en kamera i väskan? Hur kommer det att kännas att åka ensam i baksätet? Hur kommer det att kännas att inte ha någon hand att hålla i när jag solar? Hur kommer det att kännas att inte vakna upp i bäddsoffan och möta ett par grönbruna ögon? Och vad ska jag svara när alla frågar vart han är?