Therese

Jag har just gått av mitt sista pass. Igår var det personalfest och nu är i princip allting slut. Känns vemodigt och tråkigt och sorgligt. För det har gått så jävla fort, och man har inte haft en chans att smälta allt som hänt i ett fruktansvärt högt tempo. Det skulle lika gärna kunna ha varit igår vi kom hit. Gäster har kommit och gått, det har varit trubadurer, karaokekvällar, soliga dagar, regninga dagar, långa dagar, korta dagar. FOlk här i huset har kommit och gått, annan personal med. Man har tvättat bytt jobbtröja, lakan, shampoon har tagit slut. Vi har gjort små utflykter, vi har sovit bort hela dagar, ått på promenader, frusit, svettats.. Vi har drukit fulöl, badat mitt i natten, supit ner oss totalt, käkat nudlar, varit vakna tills det blir ljust, lyssnat på Nationalteatern, lagat seriös mat, ätit hur många hamburgare som helst. Stängt och öppnat, stått i kassan, blandat drinkar, hällt upp öl, ropat ut mat, skopat glass...
Ja fyfan vad saker man har gjort. Och jag har säkert glömt mer än hälften av alla galna saker som sagts och gjorts. Önskar att man hade tagit mer kort, bloggat oftare så att man kom ihåg allt. Men såklart inte. Men allt finns någonstans i hjärnan, och minnena kommer alltid få mig att le. Trots att jag helst av allt bara skulle vilja vara ifred och grina just nu. För fan vad jag kommer sakna allting. Hur många gånger har man inte velat spy över fjortisarna, ojämna kassor, odrägliga kunder, dåligt väder, 30 grader i köket, när saker från ens kylskåpshylla försvinner spårlöst, när man måste öppna trots att man stängt hela natten.. Men ändå kommer jag sakna ihjäl mig.
Hade det inte varit för att mitt <3 ska göra mig sällskap upp till stockholm kan jag lova 100% att jag hade grinat dom 7 timmarna det tar att köra hem. Åh herregud vad jobbigt det kommer bli när vi skiljs åt. Vi har ju knappt varit ifrån varandra... Någon gång. Jag kan tillome sakna honom om han bara åker in till Borgholm ett par timmar. Eller bara grejen att ens försöka sova utan honom. Det gicknär ja hade 40 graders feber, men aldrig annars. Och trots att han smittat mig med halsfluss två gånger om och att han plågar mig med rave när jag helst vill lyssna på 60-talsmusik så vågar jag ändå skriva det här: Jag älskar honom. Gud om jag vågade säga det till honom också.. :) Det kommer. Fast jag har vetat det länge.
Nu tror jag att jag har varit nog sentimental för stunden, Så jag tänkte berätta lite om vår personalfest :D
Igår var den stora dagen som vi smidit så många flummiga planer och haft så mycket idéer om, och so såklart blev inget av det av... Hursomhelst så hade vi uppställning kl 18 för att duka upp ett långbord på serveringen o laga lite mat och så.. Sagt o gjort. KLockan 18.45 började det blåsa utav bara helvete och regna hur mkt som helst... Personalfest in your face liksom... Först försökte vi flytta in borden undre markiserna, men det blåste o regna rakt på så det var ingen större succé. Så vi flyttade in på lagret =P TIll saken hör att vi denna kväll annonserat om trubadurer (TFT, bästa trubadurerna ever :D) så vi satte upp en lapp att vi hade stängt o trubadurerna va inställda :D haha. Sen satt vi på lagret o hade värsta middan. Mums va de! Sen blev vädret lite finare så vi bestämde oss för o köra trubadurkväll på serveringen iallafall! Det blev ös! Sen så trodde jag botten var nådd när trubadurerna körde bageri-skämtet och körde min o Jossans favvo; Var nöjd me allt som livet ger. Haha. Det var lite pinigt men ändå kul. Sen, SEN efter pausen oh´ch ett tag till började dom söga bah; Det finns en tjej här idag som kan spela gitarr, blabla. Och det var ju tyligen jag. Först blev jag skräckslagen, men sen när jag insåg att jag skulle få spela Iäm yours blev jag glad :D Så vi körde o jag sjöng tillome, men inte i micen tydligen =P haha. sen sjöng alla ja må hon leva för mig o så fick jag asschyssta presenter (: För på måndag fyller jag ju år. 20 år. Gamling :D hehe.
Nu e min laddning slut, vi hörs i Stocken! Puss!