Lite om Öland!
Jag börjar bli lite småseg nu, men ska väl försöka författa ett par rader om den där långsmala ön innan jag kryper till kojs!
Så, läget är alltså detta; Min syrras kompis (bör påpekas att min syrra nått 40-strecket) har arrenderat en livsmedelsbutik, en servering och en glasskjorre i anslutning till en camping på Öland. Själva campingen heter Klinta Camping och ligger i självaste Köpingsvik, ifall någon skulle vilja komma och hälsa på... Vilket jag hoppas att nån vill :D
Så, eftersom att jag känner min syrras kompis, Martina, lite lagom bra så bestämde jag mig för att åka med ner en helg o checka läget liksom. Har ju knappt varit på Öland i hela mitt liv. Och det jag kan säga är väl att jag känner mig mycket positiv ovch förväntansfull inför sommarn (usch så formellt det där lät...)! Vi har pysslat lite i butiken, plocket upp en massa godis och varor, monterat hyllor och planerat lite i största allmänhet.. Diskuterat menyer, porslin, afterski, möbelplacering och allt möjligt! :D Har varit jättekul o se allt, nästan från början iallafall :) Och såhär års är det ju inte jättemycket folk direkt, så det är så svårt att tänka sig hur det kommer bli när det är fullproppat me folk :D
Trots detta så slog vi faktiskt försäljningsrekord i butiken både lördag och söndag, så det börjar ju bra iallafall =)
Annars så har vi gottat oss ganska mycket.. Shoppat i Borghom (ingen wow-upplevelse, men dte var mysigt!), gått strandpromenader, druckit vin och tjötat lite för sent, käkat frulle ute, käkat god mat på bykrogen.. Lite av varje liksom!
OCh när vi ändå är inne på det.. Så var det skönt att komma bort härifrån. På nåt sätt känns det som att jag inte har någonting kvar att hämta här. Allt känns bränt, uttänjt och livlöst. Väggarna i min lägenhet andas ångest och ensamhet. Jag trivs inte här längre. Kommer inte att flytta tillbaka in hit efter sommaren. Vill inte. Ingenting har gått som de ska här. Jag har blivit någon jag inte är och min lägenhet har sett för mycket. För många har kommit och gått och aldrig kommit tillbaka. Jag vet inte vad det är som gör att varken jag eller någon annan kan trivas här. Kanske ser jag bara syner, kanske ligger problemet någon annanstans. Men jag vet inte. Just nu känns det som att lägenheten är ett hjärta som inte slår.
Gud vad skönt det var att säga det där! Godnatt!
Så, läget är alltså detta; Min syrras kompis (bör påpekas att min syrra nått 40-strecket) har arrenderat en livsmedelsbutik, en servering och en glasskjorre i anslutning till en camping på Öland. Själva campingen heter Klinta Camping och ligger i självaste Köpingsvik, ifall någon skulle vilja komma och hälsa på... Vilket jag hoppas att nån vill :D
Så, eftersom att jag känner min syrras kompis, Martina, lite lagom bra så bestämde jag mig för att åka med ner en helg o checka läget liksom. Har ju knappt varit på Öland i hela mitt liv. Och det jag kan säga är väl att jag känner mig mycket positiv ovch förväntansfull inför sommarn (usch så formellt det där lät...)! Vi har pysslat lite i butiken, plocket upp en massa godis och varor, monterat hyllor och planerat lite i största allmänhet.. Diskuterat menyer, porslin, afterski, möbelplacering och allt möjligt! :D Har varit jättekul o se allt, nästan från början iallafall :) Och såhär års är det ju inte jättemycket folk direkt, så det är så svårt att tänka sig hur det kommer bli när det är fullproppat me folk :D
Trots detta så slog vi faktiskt försäljningsrekord i butiken både lördag och söndag, så det börjar ju bra iallafall =)
Annars så har vi gottat oss ganska mycket.. Shoppat i Borghom (ingen wow-upplevelse, men dte var mysigt!), gått strandpromenader, druckit vin och tjötat lite för sent, käkat frulle ute, käkat god mat på bykrogen.. Lite av varje liksom!
OCh när vi ändå är inne på det.. Så var det skönt att komma bort härifrån. På nåt sätt känns det som att jag inte har någonting kvar att hämta här. Allt känns bränt, uttänjt och livlöst. Väggarna i min lägenhet andas ångest och ensamhet. Jag trivs inte här längre. Kommer inte att flytta tillbaka in hit efter sommaren. Vill inte. Ingenting har gått som de ska här. Jag har blivit någon jag inte är och min lägenhet har sett för mycket. För många har kommit och gått och aldrig kommit tillbaka. Jag vet inte vad det är som gör att varken jag eller någon annan kan trivas här. Kanske ser jag bara syner, kanske ligger problemet någon annanstans. Men jag vet inte. Just nu känns det som att lägenheten är ett hjärta som inte slår.
Gud vad skönt det var att säga det där! Godnatt!
Kommentarer
Postat av: emelie
tjooo informationen på bloggen var toppen!!
Trackback